Det är sällan sex ses som något att vara kritiskt till, den kritiska biten försvann med radikalfeminismen och det som nu är kvar är "kul", "exprimentiellt", "aktivt", "spexigt" och "häftigt" sex.
Jag kan såklart hålla med om att allt inom den klassiskt radikalfeministiska analysen inte kändes riktigt hållbar på vissa sätt, men istället känns det som man släppt alla barriärer fria.
Att ha sex är lite som att skaka hand, och skaka hand kan man ju göra med vem som helst, det kan bara vara kul. Nej, inte kul, nödvändigt. Det är NÖDVÄNDIGT att idka detta besinningslöst populära samlag.
Det finns inget som skapar en sån stark "jag är så jävla glad för din skull"-stämning som när någon berättar om vilket enastående ligg de haft kvällen innan. Som att denna upplevelse på nått sätt står över alla andra trippar. Det går liksom inte riktigt att slå det.
"men det är ju nått speciellt med att få en orgasm, det går ju inte riktigt att jämföra med något annat".
Nej inte i din lilla begränsade värld kanske. Men prova att tänk utanför ditt pulserande mellangärde så kanske du upptäcker att det finns så jävla mycket andra saker att kicka från också.
Det värsta är nog den lätt nedvärderande blicken, som att alla egentligen tänker, men du går ju faktiskt miste om nått helt otroligt. Sluta tjura, du har bara inte hittat rätt sätt för dig, var inte rätt, fortsätt prova.
Den här "fortsätt prova" attityden känns helt sjuk faktiskt. Som att klämma in fötterna i för små skor, men fortfarande tänka att snart, snart kommer skon passa mig också. Att hetsa folk till en sådan sak som sex kan utan tvekan i många fall leda till att ett övergrepp sedan sker, även om man i stunden ville väl.
Jag vägrar liksom tro att det bara är jag som känner att det finns förväntningar på hur en bör agera. Förväntningar som kankse är obehagliga eller kränkande att leva upp till.
Sen ska jag koppla ihop det här med samhällsstrukturer och sånt där.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar